Visst har Visby haft glittrande tider tidigare. Men är det vettigt att sörja för det förflutna:
Men vad Nils Holgersson inte så, det var, att staden än i dag var både vacker och märkvärdig. Han såg varken de trevliga kojorna vid bakgatorna med svarta väggar, vita knutar och röda pelargonier bakom de blanka fönsterrutorna eller de många vackra trädgårdarna och alléerna eller skönheten hos de rankklädda ruinerna. Hans ögon voro så fyllda av det förgångnas härlighet, att han inte kunde se något gott hos det nuvarande.
Vildgässen foro ett par gånger fram och tillbaka över staden, för att Tummetott riktigt väl skulle få se allting. Till sist sänkte de sig ner på det gräsbeväxta golvet i en ruinkyrka för att stanna där över natten.
När de redan hade ställt sig att sova, var Tummetott ännu vaken och såg genom de brustna takvalven upp mot den blekröda aftonhimlen. Då han hade suttit där en stund, tänkte han, att han inte mer ville gräma sig över att han inte hade kunnat rädda den sjunkna staden.
Nej, det ville han inte, sedan han hade fått se den här. Om den staden som han hade sett, inte hade fått sjunka ner på havsbotten igen, så hade den kanske om någon tid blivit lika förfallen, som denna var. Kanske skulle den inte ha kunnat motstå tiden och förgängelsen, utan snart ha stått med taklösa kyrkor och prydnadslösa hus och ödsliga, tomma gator såsom denna. Då var det bättre, att den fanns kvar i all sin härlighet ner i det fördolda.
"Det var bäst, att det gick, som det gick," tänkte han. "Om jag hade makt att rädda staden, tror jag inte, att jag ville göra det." Sedan sörjde han inte mer över den saken.
Och det är nog många av dem, som äro unga, som tänka på samma sätt. Men när människor bli gamla och ha fått vänja sig att vara nöjda med litet, då äro de mer glada åt det Visby, som finns, än åt ett grant Vineta på havsbotten.
Visby lever - inte bara under högsäsongens mitten av juni till början av augusti, och särskilt under den politiska Almedalveckan. Hela ön är en lysande pärla året runt. Och jag har naturligtvis förändrat min världsåskådning sedan min första underbara resa!
Ovanifrån, paradiset (café) är fortfarande stängd; staden utan tak; katedralen 'Saint Maria' med detaljer på fasadens östra sida; Visby stadsmur med flaggor redo för Nationaldagen (6 juni).
Nedan, norra Europas största kvarnhjul vid den gamla herrgården Lummelund; Hångers källa (vid Lärbro), som inspirerade Israel Kolmodin att komponera den välkända Sommarpsalm 'Den blomstertid nu kommer'; Fågelparadis på Skärsudden.
Från ovan, Tjelvars grav, enligt Gutasagan den första mannen på Gotland, från bronsåldern, i form av ett skepp; två bilder: sommarkvällen på Gålrums gravfält (nära Alskog) med 122 gravar.
Nedan, kalkstensklättor (Raukar) bildas av erosion - vid Lickershamn (Grausne norra raukområde) och Klinteklinten (vid Boge), och vardera magnifika flora i området, syren och alpsippa.
